On the road

Datum 2015-10-31 | Tid 16:35:41
Hej guys. Sitter i bilen och är snart hemma i Örnsköldsvik igen. Det är så skönt att bara få komma iväg från allting ibland och inte behöva tänka på jobb m.m Har haft ett par kanon dagar i Västervik med hela familjen Söderberg. I  torsdags blev det en sväng på stan och bowling på kvällen följt av en myskväll hemma. I fredags (igår) åkte vi in till stan igen sen gick jag och Emma på lager157 och var där i en hel timme(!!) Vi gick loss och provade allt vi såg i princip. När jag och Emma kom hem igen var resten på Oskars träning så vi myste ner oss i soffan och slog på frozen, bästa filmen. Efter Oskars träning gick vi ut och åt middag på guldkant, riktigt gott! Lite bilder som sammanfattar helgen.

Surprise surprise!

Datum 2015-10-29 | Tid 10:47:36
Hej igen! Angående mitt förra inlägg så fick jag många stöttande kommentarer, tack så mycket! Jätte kul :)

Nu till veckans höjdpunkt: Igår vid 7-tiden på morgonen rullade bilen söderut med familjen Söderberg för ett besök hos Oskar. Efter 9h var vi äntligen framme och Oskar visste varken att jag eller Emma skulle med. Så först hoppade Emma ur bilen som en överraskning och sen jag, så kul!! Han hade verkligen ingenaning om det, utan han trodde jag var hemma i Örnsköldsvik och jobbade. Vi kollade på hockey igår och la oss rätt tidigt i sängen då alla var så trötta efter dagens resa och nu sitter jag här på hockeyhallen igen då Emma, Oskar och Ove ska köra ett ispass. Blir hemfärd redan på lördag, men tur nog åker jag ner en vecka i November igen. En bild jag tog hemma nu i veckan. Äntligen mörka nätter.



Att vara en skadad idrottare

Datum 2015-10-27 | Tid 23:38:00
Den dagen jag kan vara med på banan igen utan att ha ont kommer vara den bästa dagen i mitt liv. Som ni kanske läst här förut är jag för tillfället och bra många månader framåt skadad. Skadad ifrån att göra det man allra helst vill. Att vara en skadad idrottsspelare kan jag lova er är något av det värsta som finns. Tyvärr talar jag även där av egen erfarenhet då jag för 3 år sen också var skadad. Den gången hade jag ett löparknä som det tog 3 månader för att få bort. Gud 3 månader, det är ingenting. Men just då kändes det som en evighet.
 
Nu har jag åkt på en betydligt värre skada. Överbelastningsskada på en magmuskel och adduktor-muskler, och symfysit. Dvs inflammation i fästena och i symfysen. Avancerat skit. Det är en sån skada som får idrottsspelare att lägga ner karriären har jag fått höra alldeles för många gånger, en sån skada som det inte finns svart på vitt vad som hjälper/funkar eller inte. Så jag mer eller mindre vet inte om jag gör rätt eller inte och jag vet inte heller när jag blir skadefri, OM jag nu blir det. Men det är klart, jag ger mig inte. Skam den som ger sig sa en gång en klok person. Jag har inte sprungit sen i Juni, då spelade jag min sista fotbollsmatch för säsongen. Sen dess har det varit allt emellan rehab till sen helt plötsligt träningsförbud. Det tar på psyket så himla mycket att inte veta hur det kommer sluta.
 
Personer som inte har varit skadade är lyckligt lottade. Vi tar alltid vår kropp för given att den ska fungera dag ut och dag in, så är det väl lite med allt egentligen. Är det inte en icke-täppt näsa man tar för given är det bara det att man kan gå på bena. Min kropp har ändå fått stå ut med en hel del skit under dessa 21 år så man ska ju vara glad att man ens är där man är. Meeeeeen jag vill så gärna bara få spela och träna igen. Nu har det gått för många månader utan någon förbättring så mitt hopp åker som en bergochdalbana. Min pappa har skadat sig en gång och det var en rejäl stukning, en annan har stukat foten oändligt många gånger, sträckt sig, blåögon, skadat ryggen, löparknä, haft problem med ljumskar och nu detta. Men what doesn't kill you makes you stronger säg dom. Vi får väl hoppas på det! Peppar peppar.
 
Det är tur jag har människor runt omkring som stöttar mig. Många frågar mig, vad har du gjort för att få den här skadan? Och det har jag inte ett bra svar på. Det är ännu en mystisk sak med denna skada, man vet inte varför vissa personer får den. Det enda dom vet är att det är personer som tränar mycket som får den. PG (min kiropraktor) Sa att jag fick trösta mig med att det inte är några mesar som får det här, ha-ha. Om några månader eller år kommer jag kunna ge ett mer äkta skratt åt det. Han är bra PG. Enligt honom kommer jag bli bra, bara det att just nu är jag inte ens på ruta 1. Utan jag går igenom kontrollerna som är innan startlinjen.. Ja då förstår ni att jag har en bra bit kvar. Bara att bita i och kämpa på. Och sen, ni som har en fungerande kropp oavsett ålder, stanna upp och var tacksam. Vi har ju trots allt bara en kropp i detta liv och den bör man ta hand om! :) Jag ville bara skriva av mig lite, var inte meningen att jag skulle dra iväg såhär långt he-he. Men det är lätt att tankarna bara flyger iväg när man väl börjat. Nu tänkte jag ta och hoppa i säng, sovgott hörrni.

Utekväll med bästa hägglundsbrudar

Datum 2015-10-26 | Tid 13:03:12
Min helg har inte varit allt för bra då jag legat sjuk. Så kan berätta om förra fredagen! Då hade vi en liten lagfest med fotbollen. Vi förfestade hemma hos Assa som var så snäll och agerade host för kvällen. Vi spelade något som kallades för stress vilket jag aldrig spelat tidigare, men kul var det! Beerpong, ölspelet och jag har aldrig var även det några måste:n som var med för en lyckad förfest. Vi hade riktigt kul där vid halv 12, och sen blev det snack om krogen som dock inte allt för många var tagg på men efter lite om och men så bestämde vi oss för att dra ut ändå! Vi taggade till men till vilken besvikelse. Det var ganska lite folk ute (helgen innan löning) + vi träffade inte en enda själ vi kände. Men satan vad kul vi hade ändå, vi tog över dansgolvet hela kvällen! Beställde drinkar, shots och ja. You name it. Hade så himla kul med bästa fotbollsgänget. Hamnade i säng alldeles för sent 05:26 exakt, men vad gör det om hundra år.
 

RSS 2.0