Idrottsskada symfysit - Update

Datum 2016-01-29 | Tid 23:19:27
Hej! Här kommer en update om min skada. OBS varnar redan här att det här kommer vara ett låångt inlägg.

I tisdags var jag som sagt upp till Umeå sports medicine. Vi pratade igenom hur det hade gått, vad jag har gjort, hur det känns osv. När vi pratat ett tag gjorde vi lite tester, där dom b.la. kollade mina höftböjare och hur stel/rörlig jag är. Förutom att jag senaste månaderna haft ont i höftböjarna så gick dom testen bra, dom tyckte jag var förvånansvärt rörlig med tanke på vad jag går igenom. Känner mig dock lika stel som tant Agda 80 bast. Därefter gjorde dom lite tester då jag skulle hålla emot med benen och han kände och klämde även på adductormusklerna och ljumskarna, vilket även det gick bra. Tydligen så sist jag var där kunde jag inte göra dom testerna vi gjorde denna gång för att det då gjorde för ont. Kommer knappt ihåg det då det var över 3 månader sedan. Det gör fortfarande ont när jag exempelvis spänner ihop benen, tar stora steg i trappor, tar stora kliv när jag går m.m Så jag har fortfarande en lång väg att gå.
 
Dom sa även att jag var på rätt väg nu (äntligen) än så länge, så vi får hålla tummarna att det håller i sig. Min läkare sa att han var förvånad att jag blivit "så pass" bättre på den här tiden och att han själv inte trodde att jag skulle vara det pga. att det var så illa ställt gången innan vi var där så han var beredd att ta till kortison ifall det skulle behövas. Väldigt kul att höra faktiskt! Då jag själv trott och känner att jag står och trampar på samma ruta sen dag 1. Dock har jag lärt mig att inte få upp hoppet allt för mycket då det blir så förbannat jobbigt psykiskt när man ramlar tillbaka. Jag tänker fortsätta på den här vägen och till hösten ska jag tammef*n stå där redo på innebandyplanen jag också. Jag har blivit rekomenderad att inte spela fotboll i sommar då återfallsrisken fortfarande kommer vara relativt stor, utan att jag istället ska ta sommaren till att bygga upp mig och få en bra start till höst. Otroligt tråkigt om det nu blir så att jag inte kan spela fotboll till sommaren, men jag måste bli bra det här året. Klättrar på väggarna här hemma och mitt humör har varit bättre om vi säger så. Stackars mamma och pappa som får stå ut med mig, och även Oskar för den delen he-he.
 
Jag kommer vara så tacksam när jag har en fungerande kropp igen. Man kan inte tänka sig hur jobbigt det är att vara skadad förrän man själv sitter i skiten. Jag tänker helt annorlunda nu kring träning än innan mina skador, nu tänker jag mycket på att det finns vissa saker som jag måste förstärka upp för att kunna få ha en hel kropp. Innan körde man bara på, innebandy fotboll innebandy fotboll. Min kropp kunde ha sagt ifrån mycket tidigare medtanke på hur mycket smällar den fått tagit emot, så på det viset är jag glad att den höll de åren den gjorde, men den kunde fått hålla hela livet he-he. Men såhär måste man tänka när man sitter i min sits, för att inte bryta ihop.
 
Det som är värst av allt, är att inte kunna veta när jag kan spela, och om jag kommer kunna spela. Jag drömmer att jag spelar fotboll, att jag springer, att jag spontant hoppar in i en innebandymatch och det är så kul!! För stunden åtminstonde för sen när man vaknar och ops, nej det var bara en dröm. Det är inte kul, ni vet när man var yngre (förra veckan lol ;-)) och drömt att man blev tillsammans med ex. en kändis, och när man vaknar tänker man "Men vaaaaaf*n" också känns det som att man känner den personen helt plötsligt haha. Ungefär samma känslor upplever jag efter mina jag-kan-springa-drömmar. 

Det kommer fortfarande dagar där jag vill gräva ner mig och tänker varför jag? Och kommer jag kunna spela igen? Isåfall, när? Jag är rädd att när jag väl kan spela igen, att jag då kommer få ont igen. Jag peppar peppar att så blir inte fallet. Jag ska verkligen försöka lägga om träningen så att min kropp håller sig frisk och fresh för resten av livet. Så ta mitt lilla råd, att  har du en match i helgen, eller dina träningar nästa vecka. Ge HUNDRA, för man vet aldrig när ödet bestämmet sig för något helt annat än vad man själv planerat. Jag hoppas självklart att ni aldrig behöver bli mer skadade än en stukad fot he-he. "Remember that guy that gave up? - Neither does anybody else" Och jag är definitivt ingen quitter, jag är en fighter så jag kommer fortsätta knega på. Hoppas ni är hel, frisk, fresh och pigga. 

Det här är skrivet mestadels för min egen skull så jag kan titta tillbaka på, och kanske även för någon som råkar ut för samma problem som jag. Har du läst hela vägen hit ner, FET KRAM på dig. xoxo!

Det får bli en 5 år gammal bild på mig och min vapendragare ute på banan. Bad taste - träningen 21 December 2010. Tiden flyger fram!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0