Update angående min idrottsskada

Datum 2016-10-04 | Tid 13:33:22
Hej hallå! Nu har det varit tyst tillräckligt länge här. Här kommer ett inlägg om min skada, hur det har gått, känts, hur jag tänkt, mått och lite sånt. Det här är mestadels för min egen skull så jag kan kolla tillbaka, men känner någon sig sugen på att läsa igenom det så var beredd på ett långt inlägg hehe ;-) 11/3
Hörreni ni. Idag är en sån dag när jag bara har längtat till att få spela innebandy igen. Det är nästan skrämmande hur mycket det kan påverka en att sitta på sidan om och hur mycket man verkligen vill spela. Ni anar inte, så mycket som ni tror jag längtar, det x 1000. Typ. Nu har det gått sån pass lång tid att jag mer eller mindre "vant" mig att sitta på sidan, men sen kommer de dagar när tankar som dessa slår mig "Ja du hade kunnat varit med ute på plan och spelat nu" "tänk om jag hade lyssnat på kroppen bättre, hade jag kunnat spelat nu då? Kommer jag kunna spela nästa år? När blir jag skadefri?" Aja, man får helt enkelt kämpa vidare!
 
31/5
Den här veckan sprang jag ute för första gången sen skadan + första gången jag testade på att springa 10 minuter. Dom 10 minuterna var så otroligt tunga och jobbiga samtidigt som jag bara ville trycka på lite lite till. Jag har alltid haft svårt för att begränsa mig gällande träningen, jag vill alltid ta ut mig till max och därför tycker jag min rehab är otroligt svår då den mestadels handlar om att stegra träningen långsamt. Helst skulle jag velat gasat på förra veckan, månaden osv men det fungerar tyvärr inte så. I övrigt: det jag känt hittills gällande löpningen är att löpning går bra! Men så fort jag små-rusar så man plötsligt spänner till musklerna gör det ont, det gör ont när jag står stilla och vrider överkroppen i vissa positioner, när jag står på en handduk och ska torka golvet efter duschen t.ex. i och med alla dessa "små vardags-problemen" blir det jätte svårt för mig att kunna se det positiva i att jag faktiskt klarade av 10 minuter löpning för att jag bara tänker på dom och tänker "kommer jag verkligen klara av att spela igen?"

11/8
Skadeupdate-rapport. Sen jag testade på att springa för första gången har jag även hunnit testa att springa runt hela lilla sjön. Jag har gjort det 2 ggr nu, 3.7 km på 21 minuter. Inte fy skam med tanke på att jag knappt kunnat tränat kondition senaste året. Kroppen kändes som bly båda gångerna men jag hade inte ont medan jag sprang, dock hade jag ont dagen efter båda gångerna. Rejält ont, fast det släpper till 2-3 dagen, så jag antar att det kanske bara är för kroppen är ovan vid de stötarna som löpning ger? Sen att avgöra om det är bra eller dåligt de vette-tusan.. Min rehab ser ut som så just nu att jag testar på att springa då och då, vilket oftast blir små korta runder 10-15 minuter. Detta varierat med styrka, och på den sidan är det mycket benböj, utfallssteg, benpress, marklyft, samt övningar för att stabilisera upp bålen. Att bli skadefri och kunna spela igen känns tyvärr väldigt långt borta, och jag kommer inte veta hur långt borta förrän jag testar på att spela (eller en magnetröntgen skulle inte sitta fel heller) Jag bävar mig nästan lite inför att känna hur "långt" jag kommit. Senaste 2 månaderna har motivationen varit på botten, det är svårt att hålla den uppe när man gått skadad så pass länge som jag har nu och inte veta alls om man ens tar ett steg framåt. Känns som att det blir mycket ett steg framåt, ett bakåt, ett framåt osvosv.
15/8
Men tjulu, igår vänner. Igår tränade jag lite innebandy och det var så otroligt sjukt jäkla kul!! Jag kände av min skada lite under träningen och var inte med på hela, men jag var så lycklig under träningen. Hade glömt hur glad jag faktiskt blir av att spela innebandy, som att en stor del av livsglädjen kom tillbaka. Fick världens energikick. Status idag då? Mjaaaa, mina höftböjare känns och det drar i dom, precis som att dom är för korta. Känner även av insida lår/ljumske på vänster sida men faktiskt inget på höger sida. Jag hade ondare när jag sprang runt sjön förra veckan. Till det svåra, är det bra att det gör ont dagen efter? Får det göra det? Ska jag fortsätta testa eller måste det onda försvinna helt först? För det gör det aldrig. Blir halvt sugen på att testa kortison som dom var påväg att ge mig i Umeå. Vet inte hur mycket jag ska pressa kroppen riktigt utan att den tar för mycket skada och vips så är jag tillbaka på ruta ett. Men igår, igår var jag glad.
 
21/8
Tränade innebandy för andra gången idag. Idag var jag även med på spelet, och alltså herre min jisses vad kul det är med innebandy. Alla ni som är friska och skadefria, aldrig har skadat er osvosv ni bör vara så tacksam för att just eran kropp är hel!! Skulle kapat min högra tumme för att fått varit skadefri. Helt säkert alltså haha.
22/8 
Dagen efter idag då. Det kändes mycket bättre än förväntat i kroppen efter all innebandy som det blev dagen innan. Jag kände inte så mycket när jag vaknade, det var mest höfjtböjarna som det kändes i. Dock ju längre dagen gick desto mer kände jag i mina insida lår, eller inte riktigt på samma ställe som förut, förut kunde jag ta på ljumskarna, på det onda vilket jag inte kunde nu, utan nu var det mer längre upp i fästena som det kändes. Lite som att man sträckt sig / träningsvärk känns det som. Jag hade sån sjuk träningsvärk då jag hade tränat överkroppen dagen innan och sen innebandy på det, så det var lite svårt att urskilja på vad som var vad egentligen. Smärtan var borta efter ca 2-3 dagar efter träningen.
 
23/8 
Idag var jag hos PG. Han lät positivt överraskad att jag kunnat träna lite innebandy och sa att jag är på rätt väg (vilket jag fått höra många ggr hehe) Han sa att det förmodligen kommer kännas / göra ont i början dagarna efter innebandy då kroppen inte alls är van vid den sortens belastning samt att det blir som träningsvärk för mina muskler. Han tyckte jag skulle fortsätta med innebandy en gång i veckan och även rehaben, han trodde jag skulle klara av två träningar i veckan isinom tid. Får jag ont i en vecka efter innebandy har jag gått på för hårt och ska då ta det lite lugnare. Det är svårt att säga hur mycket jag kane köra utan det måste jag nästan avgöra själv. Jag tänker att jag ska vänja kroppen med innebandy en gång i veckan nu ett tag framöver innan ännu en stegring sker. Återbesök om 1,5 månad. 
29/8
Igår hade vi träningsmatch mot ÖIB, jag spelade två perioder som var 15 minuter vardera. Min första "match" på 2 år.. Kan inte beskriva hur nervös, exalterad och taggad jag var innan matchen, pulsen rusade. Trots att vi förlorade så hade jag kul ute på banan, än om mina ben var tunga som bly samtidigt som dom kändes som spaghetti, astman var utöver det vanliga och jag insåg att jag måste börja använda min pulmicort igen (en slags bricanyl man ska ta dagligen för att "förebygga" astman) I pausen var jag så slut på att jag blev yr, tog en dextrosol och kunde knega ytterliga 15 min, sen fick det räcka. Där sa både kropp och huvud ifrån. Men det allra viktigaste, hur kändes det med skadan? Under matchen kändes det bra!! Faktiskt, det är idag dagen efter som jag känner utav den lite. Det brukar kännas mest när det har gått 1 dag eller 2. Jag känner att det stramar lite längst upp på ljumsken, allra längst upp i fästet för jag kan inte ta på det ytligt. Höftböjarna även dom stramar lite, sen träningsvärk på det. Håll era tummar för mig att kommande dagar kommer kännas bra.
 
9-11/9
Scandic cup i Umeå. Jag spelade en match på fredag, en halv match lördag & söndag. Ouff.. Så svårt att hålla igen när jag väl är ute på banan och blir taggad. Jag hoppade över en match helt också. Råkade även stuka foten inte bara en gång, utan två gånger. Just my luck ha-ha.. Efter den här veckan kan jag säga att det känns hyfsat  i mina ljumskar och höfter men det la sig ganska fort efter 2-3 dagar ändå. Peppar peppar.
 
24/9 
Seriepremiär. Min första seriematch sen säsongen 14/15. Gissa om jag var nervös och taggad. Är nästan alltid nervös nu mer eller mindre inför träningar, match osv pga att jag inte vet hur kroppen kommer svara dagen efter. Vi mötte Röbäck på bortaplan och kom hem med en 2-4 vinst och man fick även göra några poäng, riktigt roligt att vinna med det här laget. Jag känner inte alls mycket medan jag spelar, och dagen efter kändes det lite (troligtvis pga lite väl mycket träning för just det området denna vecka) Som förut la det sig efter någon dag bara. Jag hoppas att jag är på rätt väg, jag vågar inte säga att jag är fit for fight för det är jag inte, men jag är en god bit på vägen jämfört med vad jag varit på riktigt länge :-)
 

160413 - Umeå

Datum 2016-04-13 | Tid 18:29:52
Vad trött jag var imorse, som ni såg igår var jag uppe alldeles för länge med tanke på att väckaren ringde efter 8 nångång. Halv 11 hade jag tid hos Anna på Umeå sports medicine, jag säger det igen: men fördelen med att komma till Umeå var tredje månad är att dom ser så mycket jag själv inte hinner reflektera över. Hon var jättenöjd över mina framsteg och hon hade aldrig trott att jag skulle kunna springa än om så bara en stund vid den här tiden. Väldigt motiverande för mig att höra faktiskt. Nu tyckte hon att istället för att öka på löpningen skulle vi trycka mer på styrkan så jag verkligen stärker upp sätet så att när jag sen kan ta ut mina löpsteg inte överanstränger ena benet pga obalans i styrkan. 
 
Efteråt for jag och papi på biltema och sen lunchade vi på ikea. Vi kom hem vid ca. 3-tiden och sen dess har jag hunnit med att käka middag, redigera lite bilder, läst bloggar, youtube och lite sånt. Jag ska åka till Oskar ikväll också men först måste jag ta en dusch, så det ska jag göra nu och då ska jag använda min nya produkt jag fick med mig från frisören. Det är en "wetsuit" som det heter, tanken är att man ska applicera den i hårets längder och sen schampot uppe i hårbotten sedan skölja ur, då ska den här wetsuiten skydda längderna från att torka ut pga schampot. Spännande att se om den fungerar! 

Från tidigare i veckan då Oskar och jag spelade schack, hade helt glömt hur man spelade så han fick lära upp mig igen och jag hade glömt hur kul det kan vara med schack. Spelade alltid det hos grannen min då vi var små.
 

160329 - Får testa jogga!!

Datum 2016-03-29 | Tid 19:12:48
Modo vann med hela 7-1 igår!! Riktigt kul att äntligen få gå på en match. Jag har lite dåligt med tålamod när jag kollar matcherna på tvn då jag mycket hellre är där och får uppleva stämningen som blir under en hockeymatch och då våra träningar alltid är samtidigt som matcherna var det längesen sen sist jag var på en match. Vi åkte hem till mig efteråt och åt efterrätt som mamma fixat ihop, Oskars favvo så han blev glad! Såg på new girl tills klockan tickade iväg alldeles för mycket och vi insåg att det var dags att hopp i säng.
Idag hade jag tid hos PG 9:30 och vi körde nålar på symfysen idag (de jag gjorde förut i början) Endast för att jag kände mig mer öm där än vanligt, så i förebyggande syfte stack han lite nålar där, och vet ni! Jag ska få testa jogga nu, tjooooho!! Endast 5-10 minuter men jag tror inte jag orkar så mycket mer heller he-he, jag peppar peppar att det börjar gå framåt nu. Jag testar nog imorgon, lite nervös faktiskt. Jag ska till Umeå nästa vecka igen också för återbesök men mer om det senare. Tog 1h hos PG och sen skyndade jag hem till Oskar, åt frukost och fixade mig lite innan vi for iväg mot Umeå & Ikea med Karin. Vi åt pizzor som var riktigt goda men dessvärre fick vi vänta i över 30 minuter på dom och min hade chili på sig trots att jag bad om utan, vilket jag märkte då det brann i munnen på mig heh. Annars en stor tumme upp, supergoda!
Oskar köpte lite saker till sin lägenhet han ska få i Maj, mest småprylar denna gång men vi kommer nog åka tillbaka ännu en gång eller två för att inhandla mer. Innan vi rörde oss hemåt köpte jag en frappino strawberry/vit choklad men vad besviken jag blev, den var nästan helt smaklös.. Inte min tur idag gällande mat. Jag for hem för att käka middag och nu ska jag hoppa in i duschen, blir en myskväll idag med älsk och imorgon jobb 11-20.
 

Positiv påverkan av gemenskap

Datum 2016-03-24 | Tid 18:50:43
Jag glömde dela med mig av den här härliga bilden sen i lördags. Jag åkte upp på skyttis vid 12 för att heja på laget som spelade DM hela dagen. Fint väder var det också! Nu får våren gärna ta och komma, man blir på så myckte bättre humör när man ser dom där solstrålarna smyga fram bakom molnen. Jag följde med laget och käkade efter deras match och hängde sen med dom ett tag uppe på skyttis innan jag for hem. Måste bara säga att OJ vad bra jag mådde den dagen, gemenskapen man har i ett lag är för mig otroligt nyttig då mitt välmående blir så mycket bättre, vilket jag verkligen kunde känna av i lördags då jag varit borta nu x-antal månader. Jag har aldrig riktigt förstått vilken positiv påverkan den gemenskapen kan göra då jag spelat enda sen jag kunde gå, men det var så skönt att få hänga med hägglunds brudarna, och tränarna såklart!! Har tyvärr inte kunnat hängt med fotbollsgänget lika mycket som innebandygänget eftersom det varit säsong för innebandyn, men nu så ska det nog bättra sig :-)

"Slow progress is better than no progress"

Datum 2016-03-08 | Tid 15:34:14
Vet ni att förra veckan när jag var på min behandling hos PG frågade jag honom om jag kunde få köra lite ben-träning. Dvs lite benböj/benpress oså, och han sa att det ska nog gå bra då vi är över den akuta inflammations-perioden. Utan vikter i början eller med ytterst lite vikt. Peppar peppar!! Igår körde jag sittande benpress med 20kg med båda benen och 10kg för ett ben, samt benböj och utfallssteg. Utfallsstegen kände jag att det blev lite mer påfrestning än de andra så körde inte alls många av det. Nu till det roliga, jag började få träningsvärk nästan på en gång efter passet igår och idag har jag sååååån träningsvärk i benen/rumpan. Så gött!! Men hemskt att vara så otränad att man åker på sån här träningsvärk pga lite benpress he-he. Inte konstigt dock då jag inte tränat styrka för benen på nästan 8 månader. Nu hoppas vi att framgången fortsätter.

Litet inspo-collage för er som också behöver lite pepp precis som jag 
 

Idrottsskada symfysit - Update

Datum 2016-01-29 | Tid 23:19:27
Hej! Här kommer en update om min skada. OBS varnar redan här att det här kommer vara ett låångt inlägg.

I tisdags var jag som sagt upp till Umeå sports medicine. Vi pratade igenom hur det hade gått, vad jag har gjort, hur det känns osv. När vi pratat ett tag gjorde vi lite tester, där dom b.la. kollade mina höftböjare och hur stel/rörlig jag är. Förutom att jag senaste månaderna haft ont i höftböjarna så gick dom testen bra, dom tyckte jag var förvånansvärt rörlig med tanke på vad jag går igenom. Känner mig dock lika stel som tant Agda 80 bast. Därefter gjorde dom lite tester då jag skulle hålla emot med benen och han kände och klämde även på adductormusklerna och ljumskarna, vilket även det gick bra. Tydligen så sist jag var där kunde jag inte göra dom testerna vi gjorde denna gång för att det då gjorde för ont. Kommer knappt ihåg det då det var över 3 månader sedan. Det gör fortfarande ont när jag exempelvis spänner ihop benen, tar stora steg i trappor, tar stora kliv när jag går m.m Så jag har fortfarande en lång väg att gå.
 
Dom sa även att jag var på rätt väg nu (äntligen) än så länge, så vi får hålla tummarna att det håller i sig. Min läkare sa att han var förvånad att jag blivit "så pass" bättre på den här tiden och att han själv inte trodde att jag skulle vara det pga. att det var så illa ställt gången innan vi var där så han var beredd att ta till kortison ifall det skulle behövas. Väldigt kul att höra faktiskt! Då jag själv trott och känner att jag står och trampar på samma ruta sen dag 1. Dock har jag lärt mig att inte få upp hoppet allt för mycket då det blir så förbannat jobbigt psykiskt när man ramlar tillbaka. Jag tänker fortsätta på den här vägen och till hösten ska jag tammef*n stå där redo på innebandyplanen jag också. Jag har blivit rekomenderad att inte spela fotboll i sommar då återfallsrisken fortfarande kommer vara relativt stor, utan att jag istället ska ta sommaren till att bygga upp mig och få en bra start till höst. Otroligt tråkigt om det nu blir så att jag inte kan spela fotboll till sommaren, men jag måste bli bra det här året. Klättrar på väggarna här hemma och mitt humör har varit bättre om vi säger så. Stackars mamma och pappa som får stå ut med mig, och även Oskar för den delen he-he.
 
Jag kommer vara så tacksam när jag har en fungerande kropp igen. Man kan inte tänka sig hur jobbigt det är att vara skadad förrän man själv sitter i skiten. Jag tänker helt annorlunda nu kring träning än innan mina skador, nu tänker jag mycket på att det finns vissa saker som jag måste förstärka upp för att kunna få ha en hel kropp. Innan körde man bara på, innebandy fotboll innebandy fotboll. Min kropp kunde ha sagt ifrån mycket tidigare medtanke på hur mycket smällar den fått tagit emot, så på det viset är jag glad att den höll de åren den gjorde, men den kunde fått hålla hela livet he-he. Men såhär måste man tänka när man sitter i min sits, för att inte bryta ihop.
 
Det som är värst av allt, är att inte kunna veta när jag kan spela, och om jag kommer kunna spela. Jag drömmer att jag spelar fotboll, att jag springer, att jag spontant hoppar in i en innebandymatch och det är så kul!! För stunden åtminstonde för sen när man vaknar och ops, nej det var bara en dröm. Det är inte kul, ni vet när man var yngre (förra veckan lol ;-)) och drömt att man blev tillsammans med ex. en kändis, och när man vaknar tänker man "Men vaaaaaf*n" också känns det som att man känner den personen helt plötsligt haha. Ungefär samma känslor upplever jag efter mina jag-kan-springa-drömmar. 

Det kommer fortfarande dagar där jag vill gräva ner mig och tänker varför jag? Och kommer jag kunna spela igen? Isåfall, när? Jag är rädd att när jag väl kan spela igen, att jag då kommer få ont igen. Jag peppar peppar att så blir inte fallet. Jag ska verkligen försöka lägga om träningen så att min kropp håller sig frisk och fresh för resten av livet. Så ta mitt lilla råd, att  har du en match i helgen, eller dina träningar nästa vecka. Ge HUNDRA, för man vet aldrig när ödet bestämmet sig för något helt annat än vad man själv planerat. Jag hoppas självklart att ni aldrig behöver bli mer skadade än en stukad fot he-he. "Remember that guy that gave up? - Neither does anybody else" Och jag är definitivt ingen quitter, jag är en fighter så jag kommer fortsätta knega på. Hoppas ni är hel, frisk, fresh och pigga. 

Det här är skrivet mestadels för min egen skull så jag kan titta tillbaka på, och kanske även för någon som råkar ut för samma problem som jag. Har du läst hela vägen hit ner, FET KRAM på dig. xoxo!

Det får bli en 5 år gammal bild på mig och min vapendragare ute på banan. Bad taste - träningen 21 December 2010. Tiden flyger fram!
 
 

Att vara en skadad idrottare

Datum 2015-10-27 | Tid 23:38:00
Den dagen jag kan vara med på banan igen utan att ha ont kommer vara den bästa dagen i mitt liv. Som ni kanske läst här förut är jag för tillfället och bra många månader framåt skadad. Skadad ifrån att göra det man allra helst vill. Att vara en skadad idrottsspelare kan jag lova er är något av det värsta som finns. Tyvärr talar jag även där av egen erfarenhet då jag för 3 år sen också var skadad. Den gången hade jag ett löparknä som det tog 3 månader för att få bort. Gud 3 månader, det är ingenting. Men just då kändes det som en evighet.
 
Nu har jag åkt på en betydligt värre skada. Överbelastningsskada på en magmuskel och adduktor-muskler, och symfysit. Dvs inflammation i fästena och i symfysen. Avancerat skit. Det är en sån skada som får idrottsspelare att lägga ner karriären har jag fått höra alldeles för många gånger, en sån skada som det inte finns svart på vitt vad som hjälper/funkar eller inte. Så jag mer eller mindre vet inte om jag gör rätt eller inte och jag vet inte heller när jag blir skadefri, OM jag nu blir det. Men det är klart, jag ger mig inte. Skam den som ger sig sa en gång en klok person. Jag har inte sprungit sen i Juni, då spelade jag min sista fotbollsmatch för säsongen. Sen dess har det varit allt emellan rehab till sen helt plötsligt träningsförbud. Det tar på psyket så himla mycket att inte veta hur det kommer sluta.
 
Personer som inte har varit skadade är lyckligt lottade. Vi tar alltid vår kropp för given att den ska fungera dag ut och dag in, så är det väl lite med allt egentligen. Är det inte en icke-täppt näsa man tar för given är det bara det att man kan gå på bena. Min kropp har ändå fått stå ut med en hel del skit under dessa 21 år så man ska ju vara glad att man ens är där man är. Meeeeeen jag vill så gärna bara få spela och träna igen. Nu har det gått för många månader utan någon förbättring så mitt hopp åker som en bergochdalbana. Min pappa har skadat sig en gång och det var en rejäl stukning, en annan har stukat foten oändligt många gånger, sträckt sig, blåögon, skadat ryggen, löparknä, haft problem med ljumskar och nu detta. Men what doesn't kill you makes you stronger säg dom. Vi får väl hoppas på det! Peppar peppar.
 
Det är tur jag har människor runt omkring som stöttar mig. Många frågar mig, vad har du gjort för att få den här skadan? Och det har jag inte ett bra svar på. Det är ännu en mystisk sak med denna skada, man vet inte varför vissa personer får den. Det enda dom vet är att det är personer som tränar mycket som får den. PG (min kiropraktor) Sa att jag fick trösta mig med att det inte är några mesar som får det här, ha-ha. Om några månader eller år kommer jag kunna ge ett mer äkta skratt åt det. Han är bra PG. Enligt honom kommer jag bli bra, bara det att just nu är jag inte ens på ruta 1. Utan jag går igenom kontrollerna som är innan startlinjen.. Ja då förstår ni att jag har en bra bit kvar. Bara att bita i och kämpa på. Och sen, ni som har en fungerande kropp oavsett ålder, stanna upp och var tacksam. Vi har ju trots allt bara en kropp i detta liv och den bör man ta hand om! :) Jag ville bara skriva av mig lite, var inte meningen att jag skulle dra iväg såhär långt he-he. Men det är lätt att tankarna bara flyger iväg när man väl börjat. Nu tänkte jag ta och hoppa i säng, sovgott hörrni.

Scandic cup

Datum 2015-09-22 | Tid 23:48:00
11-13 September hängde jag med innebandylaget upp till Umeå för att spela scandic cup som många år tidigare. Vi åkte tyvärr ut på lördagen så blev inget slutspel för oss. Istället fick vi äta god mat på allstar, skitsnack på hotellrummen och kolla på massa olika matcher. Jag fick agera som en mini assisterande coach då jag fortfarande går på rehab vilket är otroligt påfrestande för psyket men det är bara att kriga på och hoppas på det bästa på återbesöket som är om 4 veckor.
 
 

BDAYS

Datum 2015-09-09 | Tid 17:54:02
I fredags var jag på spa't och efteråt blev det lite käk på BK. På lördagen hade vi klubbdag med innebandyn på stadium, pallrade mig dit och fick faktiskt med mig ett par nya skor hem. Känner mig dock väldigt osäker på dom och vet inte om jag ska behålla dom.. För er som inte känner mig så hatar jag att köpa alla sorters skor för det är så svårt att hitta några bra till mina missbildade fötter. 

Jobbade även hela helgen och i söndags blev det ett 10-20 pass, var helt knäckt efteråt. For till Umeå i måndags på återbesök till sjukgymnasten och fick ett nytt "tyngre" rehabprogram som jag ska köra nu i 6 veckor. Fortfarande ingen löpning eller crosstrainer utan endast cykel i konditionsväg.. Håller på att spricka. Positivt var att jag hade blivit starkare i magen och insida lår. Torkade tårarna som uppkom inuti mig och bet ihop. Igår fick jag bara njuta. Min födelsedag, ledig från jobbet + sol ute. Jag låg ute och solade samtidigt som jag hann med att prata i telefon med både tIG och Nyllet, gud som man saknar dom. Jag hade en bra födelsedag och idag är det min mammas tur att fylla år. Vi ska fira henne alldeles strax. Har även hunnit med att jobba 10-16 idag!
 

RSS 2.0